Historien om Musikfrämjandets tillkomst handlar i första hand om en fattig organist – klockare sa man på bygden – som ville så mycket mer och nådde så mycket längre än vad tjänstereglementet föreskrev.
Torsten Nilsson föddes i Skabersjö församling den 30 juni 1894, en lördagskväll – berättar han – just när lillklockan i den närbelägna kyrkan ringde in helgen. Torsten skickades, nio år gammal, till läroverk i Malmö. Han hade ett par år i en bristfällig lantlig skola att falla tillbaka på.
På den tiden började man med tyska. Regler och undantag skulle bankas in med rotting trodde tidens pedagoger. Lektionerna kunde bli rena mardrömmen. Och ändå blev det sju resor värre under rasterna. Torsten var lite blyg och försagd och dessutom från landet. ”Bonen” (bonden) kallades han och hackkyckling blev han. Mobbning är inget nytt påfund – det är bara ordet som är nytt.
Med seghet och viljestyrka strävade han vidare. Efter avslutad skolgång tog han kantorsexamen och 22 år gammal blev han organist i Vemmenhög i södra Skåne. År 1912 kom han och hustrun Gurli till Väsby klockaregård.
Föreningen Musikfrämjandet i Kullabygden startar
Torsten Nilsson ville gärna ge sina gudstjänstbesökare stor och lödig musik. En av hans hetaste drömmar handlade om Haydns oratorium ”Årstiderna”. 1945 grep ha sig an verket att översätta detta verk till svenska och låta en kyrkokör ”från landet” framföra det.
Den10 juli 1946 framförde Väsby-Vikens förstärkta kyrkokörer delar av verket tillsammans med bl andra solisterna Asta Lundgren och Assar Engström.
Framförandet rönte ett enormt bifall från tidningar och publik och kantor Torsten Nilsson fortsatte – styrkt av framgångarna – att anordna körkonserter på sommaren. För att få möjlighet att engagera orkestermusiker till konserterna och för att få ett naturligt samarbetsorgan mellan de fyra små kommunerna som Kullahalvön då bestod av, beslöt man den 24 januari 1950 att bilda en förening med uppgift att ”stödja och stimulera bygdens musikliv” och som gavs namnet ”Musikfrämjandet i Kullabygden”.
De första åren
Under de första åren ordnades bara ett par konserter under en veckas tid, men i och med statsbidragets tillkomst utökades verksamheten.
Redan 1952 omfattade Musikveckorna hela 11 konserter på två och en halv vecka, men vanligen var det 8-9 under de 20 första åren.
Antalet ökade på 80-talet och 1994 genomfördes 13 konserter under 3 veckor men jubileumsåret 1996 var vi tillbaka till 11 konserter. Redan i början av Musikfrämjandets verksamhet knöts kontakter med framstående ensembler, sångartister och dirigenter. 1953 bildades en stödförening vars uppgift var att skaffa medel till den musikaliska verksamheten. Under de första åren gick Musikveckorna nämligen aldrig med vinst. Styrelsen konstaterade lakoniskt att ”Vi har försökt hålla en konstnärligt hög standard och en sådan verksamhet kan aldrig ge vinst”.
Den fortsatta utvecklingen
Konserterna framfördes till en början i bygdens kyrkor. Med början 1958 fick vi använda Krapperups inre borggård för att framföra profan musik. Vädrets makter var emellertid inte alltid nådiga. Vi fick 1963 för första gången möjlighet att använda det gamla kostallet på Krapperup. Allt sedan dess har många konserter arrangerats där, kostallet har fått en omfattande renovering och har blivit en omtyckt konserthall.
Senaste kommentarer