Sommaren 1945 satt i sin örtagård dåvarande organisten i Väsby och Vikens församlingar, Torsten Nilsson och studerade partituret till Joseph Haydns oratorium Årstiderna. Han hade länge haft tankarna på att ge sina kyrkokörer större uppgifter och stimulera musiklivet i bygden. Och detta verk stämde musikaliskt och textmässigt så väl överens med den fagra naturen i Kullabygden. Torsten Nilsson började det krävande arbetet med att översätta 1:a delen av Årstiderna till svenska.
Det var naturligtvis ett djärvt utspel att ge sig i kast med detta stora verk för en landsortskör, där bara ett fåtal av körmedlemmarna var notkunniga. Nog diskuterades det mycket innan projektet påbörjades och nog fanns det ibland skeptisism inför det hela. Men ju längre repetitionsarbetet fortskred och man började kunna sina respektive stämmor växte entusiasmen och sångarglädjen hos körmedlemmarna. ”En helt ny och spännande musikalisk värld har nått oss”, som någon i kören uttryckte det.
Men det var inte bara sångarna som hade besvärligheter. Allt notmaterialet skrevs för hand, mest av ”Klockarmor”, fru Gurli Nilsson. Ett drygt arbete, men det var ett arbete, som hon i kärlek utförde till Fru Musicas gagn.
Så efter ett långt och beundransvärt repetitionsarbete, där många av körmedlemmarna cyklade i ur och skur den långa vägen till repetitionslokalen, besjälade av en stark vilja att kunna genomföra detta äventyrliga företag, nalkades så sommaren 1947, då den första musikveckan skulle gå av stapeln.
Två Friluftskonserter, en i Höganäs Stadspark och en på Borggården på Krapperup skulle bli en festlig inledning. Höganäs och Bjuvs sammanslagna musikkårer spelade under ledning av musikdirektör Gösta Nordgren. Höganäs Manskör sjöng vackra kvartettsånger, dirigerade av musikdirektören i Höganäs kyrka Hans Jönsson. På Krapperup medverkade även Ängelholms kvartettsångsällskap med sin dirigent musikdirektör Hjalmar Bengtsson och Långarödstrion spelade folkmusik. Tre Körkonserter i Väsby, Vikens och Brunnbys kyrkor stod sedan på programmet och tre solistkonserter i Höganäs och Vikens kyrkor samt Mölle kapell avslutade Musikveckan.
Vid HD:s besök i Klockargården i Väsby två dagar efter inledningskonserten berättade Torsten Nilsson, att det var hans avsikt, att efter semestern börja med översättningsarbetet med nästa del av Årstiderna. ”Tyvärr får verket denna sommar framföras till pianoackompanjemang, då plats för orkester inte finns i Väsby och Vikens kyrkor. Möjligt är, att det senare kan ges för både kör och orkester, i så fall i Höganäs kyrka, men därom är intet bestämt”. På reporterns fråga hur och när den strålande idén med en Musikvecka uppstått, svarar kantor Nilsson, att han i många år funderat på ett samarbete i musik och sång och hade inte kriget kommit hade ett sångarförbund för länge sedan existerat. Men de tunga oroliga åren med inkallelser och dåliga kommunikationer gjorde det omöjligt att samla sångare och musiker. Först nu gick det alltså att realisera det planerade samarbetet.
En fullsatt kyrka mötte Kyrkokören och dess dirigent Torsten Nilsson den 9 juli. Det blev också en fullödig musikalisk njutning och en andaktsmättad högtid, då Haydns sköna vårhymner fyllde valven i Väsby kyrka. Solister var Helge Haraldsson, tenor, Assar Engström, bas och Elsbeth Månsson, sopran. För pianoackompanjemanget svarade fröken Magda Bengtsson. I konsertens andra avdelning sjöng damkören Einar Eklövs Sommarpsalm, Gustaf Nordqvists ”Skåden liljorna” för blandad kör samt Gunnar Eks koralfantasi över Härlig är jorden, i vilken Felix Cruse m fl medlemmar ur Orkesterföreningen medverkade. Gunla Blixt sjöng Moréns I denna ljuva sommartid och Sture Karlsson sjöng solot i Albert Runbäcks koralkantat, som avslutade konserten.
Vid solistkonserterna i Höganäs och Vikens kyrkor medverkade konsertmästare Felix Cruse, violin, Eugen Björkén, violin, musikdirektör Einar Nilsson, orgel, kantor Torsten Nilsson J: r, orgel, kantor Asta Lundgren, sopran, konsertsångare Otto Persson och musikdirektör Assar Engström, bas. I Mölle kapell gavs ett annat konsertprogram under medverkan av kantor Sylvén, orgel, Brunnby kyrkokör, sångsolisterna Gerd Killman och Friedner Hedenborg samt Arne Cronberg, violin.
Efter det enorma bifallet från tidningar och menighet under denna första konsertvecka började Torsten Nilsson det krävande arbetet med notutskrift och textöversättning av de återstående tre delarna – Sommaren – Hösten och Vintern. Redan 1949 infriades Torsten Nilssons förhoppningar om ett uppförande med orkester i Höganäs kyrka. Helsingborgs Symfoniorkester har allt sedan denna första gång varit Musikveckornas Husorkester.
Sten Broman, som då var musikrecensent i Sydsvenska Dagbladet skriver en lång, entusiastisk artikel efter konserten. Här några axplock: ”Ärligt talat hade jag väntat mig någonting mer eller mindre landsortsmässigt. Konserten blev emellertid en mycket stor och glädjande överraskning. Den hade faktiskt med framgång kunnat ges även i Sveriges största städer. Insatserna verkade inte dilettantmässigt ojämna utan kom med glädjande precision, och man fäste sig inte minst vid den perfekta rensjungningen. Helsingborgsorkestern spelade som vanligt rutinerat och effektfullt och Torsten Nilsson d.y. dirigerade med övertygande säkerhet. Denna konsert var så överraskande god, att den borde radieras så att hela Sverige kunnat få höra vad Kullabygden kan åstadkomma på tonkonstens område”.
Måndagen den 5 december samma år upptogs konserten på stålband av Radiotjänst i Höganäs kyrka och till provinspelningen kl. 17.00 var samtliga skolelever i de högsta klasserna i Höganäs, Väsby, Viken, Jonstorp, Farhult och Brunnby inbjudna – den första skolkonserten i bygden. Vid radioinspelningen kl. 20.00 inbjöds allmänheten närvara och tonerna från Kullabygden strömmade sedan ut över hela Sveriges land den 1:a maj 1950.
Under hösten hade tanken om en stödjeorganisation för musiklivet i bygden väckts. En del undrade om det var av behovet påkallat med en dylik. På den frågan svarade initiativtagarna, att om man med en stödförening avsåg en sammanslutning för att rädda ett tynande musikliv – då behövdes den inte. Nej, tanken var, att den påtänkta organisationen skulle kunna ge de energiska företrädarna för musiklivet ett moraliskt stöd. Att de skulle känna, att deras arbete rönte förståelse hos samhällsmedborgarna.
Det var alltså inte meningen att skapa en organisation som ekonomiskt skulle uppehålla musiklivet. Den ekonomiska stimulans som musiklivet behövde fick man till stor del av kommunerna. Vad man ville var alltså att skapa en kontakt med musikintresserade över kommungränserna. En interimsstyrelse tillsattes och den 24 januari 1950 kallade den till konstituerande sammanträde i Stadsfullmäktiges sessionssal i Höganäs. Riksdagsman Åke Olofsson öppnade sammanträdet och uttalade den förhoppningen, att detta måtte bli inledningen till en framgångsrik verksamhet för bygdens musikliv och kulturliv över huvud taget.
Första beslutet gällde namnfrågan och förslaget ”Musikfrämjandet i Kullabygden” antogs enhälligt. Årsavgiften för 1950 fastställdes till 2 kr. Vid kollektiv anslutning 50 öre per medlem, dock minst 10 kr. Till föreningens första ordförande valdes landstingsman J. Wald. Persson och till kassör exekutionsbiträdet Hans Sjöberg. I styrelsen invaldes dessutom från Höganäs stadsbibliotekarie Erik Nilsson. Representanter från Väsby blev kantor Torsten Nilsson och lantbrukare Nils Larsson. Till revisorer valdes musikdirektör Hans Jönsson och brukstjänsteman Ragnar Engberg, Höganäs samt trädgårdsmästare Ernst Nilsson, Väsby.
Musikfrämjandet i Kullabygden var bildat.
För första gången i Kullabygdens historia hade man sommaren 1950 lyckats åstadkomma en kulturuppslutning på bred front vid den av Kullens konstförening, Kullens hembygdsförening och Musikfrämjandet anordnade Kullabygdens kulturvecka, vilket var något enastående i sitt slag i vårt land. I Krapperups slottspark hade chefredaktören vid Helsingborgs stadsteater Olof Montelius byggt upp ett par scenpartier och där uppförde man krönikespelet ”Kullamannen”, författad av kyrkoherde Emil Hansén i Väsby och musiken komponerad av Torsten Nilsson J: r, som också ledde den stora festspelsorkestern. Cirka 5000 personer mötte upp till denna kulturfest i slottsparken och år 1957 hölls den första konserten i det numera berömda Kostallet. Det blev sedan Musikfrämjandets konsertlokal för operaföreställningar och profana arrangemang.
Så har snart 40 år förflutit och en lång rad av musiker och sångare, många redan internationellt kända men också många som stått på tröskeln till berömmelse, har under de gångna åren gästat Musikfrämjandet i Kullabygden. Och hela tiden har en lång rad av ideellt arbetande och entusiastiska styrelsemedlemmar hållit i trådarna, inte bara med skrivbordsarbete utan också med det praktiska förberedelsearbetet. Under många år sopade och fejade styrelsen i Kostallet och flyttade 600 stolar från Kullaskolan och placerade ut dem där och höll rent efter de olika fåglar som gjorde små utflykter genom lokalen. Under alla år har familjen Gyllenstierna varit ett stöd för Musikfrämjandet och försökt underlätta arbetet med ny golv-beläggning, moderna sanitära anläggningar samt i år ett artistrum i anslutning till konsertlokalen. Musikfrämjandet i Kullabygden känner stor tacksamhet över det stöd de haft från Krapperup och alla bygden kyrkor, som alltid generöst upplåtit sina lokaler utan ersättning.
När den här lilla tillbakablicken skrives, är Musikfrämjandet inne på sitt 38:e verksamhetsår och som programsekreterare sitter Birgitta Persson, dotter till den man, som besjälad av ett stort musikintresse och med outtröttlig entusiasm arbetade för att hålla den låga brinnande som tändes år 1947 och som blivit till glädje för hela Kullabygdens befolkning och de skaror av sommargäster som varje år finner vägen hit.
Birgitta Persson
Senaste kommentarer