Home » Musik i Kullabygden 60 år

Musik i Kullabygden 60 år

Stig Paulsons tal vid jubileumsfirandet den 16 juli 2006       

Vår ordförande Torsten Palm har bett mig berätta något om Musikfrämjandets 60-åriga tillvaro. Jag har haft förmånen att vara med i 52 år och därmed hjälpt till att utveckla föreningen.

Jag tänker berätta om Torsten Nilsson d ä samt hur händelser och tillfälligheter har hjälpt till att göra musikveckan till vad den är idag och att den kunnat fungera i 60 år.

Torsten Nilsson föddes 1894 i Skabersjö församling, utbildade sig till kantor och kom till Väsby/Vikens församlingar 1928 tillsammans med sin hustru Gurli och barnen Torsten, organist och tonsättare, död 1999, och Birgitta, som vi har glädjen att se hos oss i kväll, och som i många år var ordförande och programsekreterare i föreningen och som sådan mycket duktig och ej rädd för att förnya programutbudet.

Torsten d ä var en stor idealist och närde en brinnande önskan att fler människor i bygden skulle få lyssna till god och ädel musik. Efter några år kände Torsten att hans båda körer skulle klara av en av sina hetaste drömmar Haydns Oratorium Årstiderna. 1945 började han bearbeta partituret, han började med Våren, och översatte texten till svenska – sångarna förstod inte tyska. För de sopraner och tenorer, som inte kunde ta de höga tonerna i originalpartituret skrev han separata stämmor.

Den 10 juli 1946 dirigerade Torsten i ett första framförande Våren. 1947 återupprepades konserten med tillägg av Vintern och den första musikveckan hade startat, då man hade ytterligare tre konserter under veckan. 1949 var han klar med hela oratoriet och då framfördes verket tillsammans med Nordv Skånes Orkester-förening i Höganäs kyrka med Torsten Nilsson d y som dirigent. Recensent från Sydsvenska Dagbladet var Sten Broman, som skrev en entusiastisk recension, varur jag citerar: ”Ärligt talat hade jag väntat mig något mer eller mindre landsortsmässigt. Konserten blev en mycket stor och glädjande överraskning. Insatserna verkade inte dilletantsmässigt ojämna, utan kom med glädjande precision, och man fäste sig inte minst vid den perfekta rensjungningen. Denna konsert var så överraskande god, att den borde radierats.” Konserten blev senare också radierad.

Med denna konsert startade ett 40-årigt samarbete med Helsingborgsorkestern. Torsten Nilsson utverkade ett bidrag från Handelsdepartementet på 5000 kronor för att orkestern skull spela på sommarens musikveckor. Förutsättningen var att kommunerna i Höganäs, Brunnby, Väsby-Viken och Jonstorp bidrog med 1 400 kronor var. För dessa pengar fick musikfrämjandet då 1 orkester-konsert och 2 – 3 kammarkonserter och det utgjorde en bra grund för musikveckorna.

Det bildades en stödförening för att samla in pengar till musikfrämjandet och 1953 anordnades en soaré i Tivolihuset i Höganäs. Man hade samlat in gåvor från hela Kullabygden. Sten Broman hade uppmärksammat detta och skänkte en av sina berömda västar som vid auktionen betingade ett pris av 125 kr.

Körkonserter var ju en av grunderna för musikveckorna och 1956 bildades Kullakören – bestående av samtliga körer i Kullabygden för att studera in Carl Nielsens Fynsk Foraar, som skulle framföras under våren i Höganäs. Torsten blev så förtjust i konserten och ville gärna att den skulle vara med under musikveckorna 1958.Vi hade haft konserterna i bygdens kyrkor och tyckte inte att verket passade att framföras i en kyrka, så det gällde att finna en lokal för ett profant verk.

Torsten ringde baron Gustav Gyllenstierna på Krapperup och frågade om vi kunde få framföra Fynsk Foraar på inre borggården. Torsten fick ett positivt besked. Scen för kör och orkester, stolar och bänkar för 500 personer fick transporteras från Höganäs och tillbaks efter konserten. Allt löstes med frivilliga krafter. Det blev en stor framgång, fullsatt och fin press. Vi hade därmed fått en fin plats för friluftskonserter på Krapperup, så vi fortsatte med det. 1963 var det risk för regn under musikveckorna varför den planerade friluftskonserten måste flyttas under tak. Vi hade blivit hemmastadda på Krapperup så Torsten ringde ånyo baronen och frågade om vi kunde få disponera kostallet, som inte längre hade några kor utan var maskinhall. Baronen var positivt inställd och vi satte genast igång att räfsa och jämna jordgolvet, byggde scen och flyttade in stolar och bänkar. Krapperups personal högg ner björkar och lövade kostallet, som också var bo för slottets påfågelfamilj. Succén var given och vi hade fått en mycket bra lokal för profana konserter under tak.

Vi lämnade borggården och fortsatte med konserterna i kostallet och 1964 hade vi vår första operakonsert, som blev mycket uppskattad varför vi fortsatte med detta. Från 1970 och 7 år framåt hade vi äran att ha hovkapellmästaren och operadirigenten Kurt Bendix som dirigent, så då var det inte några problem att skaffa fram förnämliga solister. Följaktligen har många av de främsta operasolisterna i Sverige gästat Krapperup under musikveckorna.

70-talet blev mycket framgångsrikt för musikfrämjandet och vårt alltid fina samarbete med Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen ledde till att kostallet renoverades och blev omdöpt till Musikhall. Musikfrämjandet byggde en fast mindre scen som kunde byggas ut i 2 olika storlekar. Vi investerade i 600 nya stolar för att slippa transportera till och från Höganäs. Vi hade fått en fantastiskt fin lokal för profan musik.

När vi planerade för fortsättningen efter vårt 50-årsjubileum var vi eniga om att vi måste betala för att få en professionell hjälp i programutskottet, men det ideella arbetet i styrelsen skulle fortsätta som förut. Vi kontaktade Hans Pålsson och han ställde sig positiv att fram till 2004 åta sig att vara konstnärlig ledare under förutsättning att musikveckorna kunde koncentreras till en vecka med 8 konserter. Vi utförde en enkät hos vår publik och det visade sig att över 75 % var positivt inställda på detta. Ett fint samarbete började med många fina konserter under 8 år. Tack Hans!

Sedan två år tillbaka är vår konstnärliga ledare musikproducenten Elisabeth Axdorph – Lisa vanligen kallad. Hon kom plötsligt från Stockholm, där hon varit konstnärlig ledare för Sommarkonserter på slottet samt för Musik i Glasriket, och bosatte sig i Mölle. Välkommen Lisa, Du kom precis i rätt tid.

Några händelser som passerat under årens lopp:

1956 sjöng Birgit Nilsson i Brunnby kyrka

1956 Kungaparet Gustaf VI Adolf hedrade med sin närvaro vår konsert i Höganäs kyrka den 4 juli

1958 För att samla in pengar arrangerade vi ”Persisk Marknad”. En karavan med mäktig Pers i täten i vitt från turban till tå, prinsessan Scheherazade med hovdamer, blockflöjtspelare, ormtjusare, 2 kameler nog så bångstyriga. Ökensången Salome med svensk text sjöngs som karavansång

1964 Torsten Nilsson d ä dog 70 år gammal och lämnade ett stort tomrum efter sig

1967 fick vi i uppdrag att hos Kungl. Maj:t yttra oss över slutbetänkandet om den försöksverksamhet med ”Riks-konserter” som Konserthusbyråutredningen sammanställt.

1972 Premiär för jazzkonsert. Pressen beskrev det som en katt bland hermelinerna. Katten finns kvar och många konserter under åren har dubblerats. Det gav oss god ekonomi, som gjorde att vi kunde satsa på smalare konserter och beställa nykomponerade verk (Rolf Martinsson, Daniel Börtz, Torsten Nilsson d y).

1972 Vid vår konsert med Sven Bertil Taube, Ulf Björlin och NSO blev efterfrågan på biljetterna så stor – trots 2 konserter – att de tog slut. Vi blev bombhotade. Vi tillkallade polis, fick utrymma kostallet och flytta över scen och stolar till inre borggården, där vi hade den första konserten medan polisen undersökte kostallet. Den andra konserten hölls inomhus.

1977 Höganäs Rotaryklubb skänker oss en Bechstein salongs-flygel.

1989 Sista året som HSO medverkade. Gästspelade dock vid vårt 50-årsjubileum.

Detta var en liten resumé hur Musikfrämjandet har startat och formats under 60 år. Jag vill bestämt påstå, att Torsten Nilsson d ä har skapat grunden för alla de 40-tal klassiska musikfestivaler som finns runtom i Sverige i dag, då jag själv var med när Rikskonserters förste ordförande dr Nils Wallin tillsammans med Gunnar Hahn besökte Musikfrämjandet 1965 för att få information om våra musikveckor.

Musikfrämjandets olika styrelser har under 60 år lagt ner ett stort ideellt arbete, men ett arbete som vi inte på några villkor skulle vilja vara utan, för det har gett så oändligt många oerhörda musikupplevelser tillbaka. Och utan musik kan vi inte leva; det visste redan klockaren i Väsby kantor Torsten Nilsson d ä.