Musik i Kullabygden 2017

Info till våra medlemmar

Är du medlem i Musikfrämjandet i Kullabygden har du säkert redan fått brev eller mejl från oss.

Eftersom ni medlemmar är vår viktigaste tillgång och en förutsättning för vår verksamhet är vi angelägna om att ni även i den nu uppkomna situationen ska känna att medlemskapet lönar sig.

Vi har därför beslutat att de som redan har betalat eller väljer att betala årets medlemsavgift också har betalat för år 2021; man kvarstår helt enkelt som medlem ytterligare ett år och kan då som vanligt utnyttja möjligheten till förköp av biljetter till rabatterat pris.

Och just år 2021 kommer vårt program att sticka ut lite extra eftersom vi då firar föreningens 75-årsjubileum. Om man inte betalar i år kvarstår man som vilande medlem och får i vanlig ordning ett inbetalningskort tillsammans med kallelsen till årsmötet i mars 2021.

Ingen festival 2020

”Vi har skjutit på beslutet i hopp om en ljusning, men verkligheten ville tyvärr annorlunda.”

Så säger Agneta Weber Sjöholm, ordförande för Musikfrämjandet i Kullabygden.

Rådande coronaepidemi, och alla de mötesrestriktioner som följer i dess spår, gör att styrelsen i Musik i Kullabygden fattat beslutet att ställa in årets musikvecka.

Musik i Kullabygden är Sveriges äldsta musikfestival, med konserter varje sommar sedan starten 1946. Men nu tvingas man alltså ställa in. Orsaken är naturligtvis den coronaepidemi som drabbat oss alla.

Medlemmar som redan betalt sin medlemsavgift, eller väljer att göra det i år, kvarstår som medlemmar även nästa år, då med möjlighet att köpa konsertbiljetter till rabatterat pris.

”Nästa år firar vi Musik i Kullabygdens 75-årsjubileum – en ljuspunkt att se fram emot och ett program som kommer att innehålla det lila extra”, lovar Agneta Weber Sjöholm. 

Bildkavalkad

Sommaren 2019 bjöd på härlig musikvecka, full av fantastiska framträdanden.Upplev den här igen!

Bilderna av Papa Piders Jazzband är tagna av Bosse Johnsson. I övrigt är Kjell Andersson fotograf.

Papa Piders Jazzband

Drottningholms Barockensemble och Maria Keohane

Dahlkvistkvartetten

Emil Jensen

Lisa Larsson och Hans Pålsson

Jazz Vocal Unit och Claes Crona Trio

Vocal Six

Henrik Måwe

Augustifamiljen och Ebbot Lundberg

Högsta betyg för Dahlkvistkvartetten

”En högtidsstund för oss som gillar kammarmusik” skrev HD:s recensent efter konserten.

Så här löd hela Henrik Halvarssons recension av Dahlkvistkvartettens konsert i Brunnby kyrka i HD:

”Sverige har en stolt tradition när det gäller stråkkvartettensembler. Alltifrån den Aulinska kvartetten vid förra sekelskiftet via Kyndelkvartetten 50 år senare till Freskkvartetten i slutet av 1900-talet. Men sedan freskarna la av har det blivit allt svårare att kunna satsa helhjärtat på kvartettspelande och ensemblerna löser av varandra i rampljuset. Yggdrasilkvartetten och Talekvartetten hör man exempelvis inte talas om längre.

Men allt är inte nattsvart idag. En stark ljuspunkt är Dahlkvistkvartetten. Sedan sin start 2007 har den rönt mycket uppmärksamhet och fått fin kritik för sitt spel. Bland annat belönades de med en Grammis för bästa klassiska album 2018 där de spelar Andrea Tarrodis stråkkvartetter.

Med ett program bestående av musik av Mozart, Ravel och Grieg bjöd de på en högtidsstund för oss som älskar kammarmusik. För en gångs skull var det inte överord när de presenterades. Det var en enastående uppvisning av samspelthet och pregnans i spelet genom hela kvällen. Det märktes tydligt att kvartetten hade varit ute på en längre turné och fått musiken att leva på ett helt spontant sätt utan att de tummade på precisionen det minsta.

I inledande ”Jaktkvartetten” av Mozart uppnådde de en nära nog perfekt klassisk balans. Inte alltför elegant, men inte heller alltför egensinnigt för dess egen skull. Klangligt var framförandet så snyggt som man någonsin kunde begära.

I Ravels F-durkvartett tog man ut svängarna lite mer, som för att inte fasta i fällan att göra verket till att handla om klangligt raffinemang. Men den riktiga passionen sparade Dahlkvistarna till Griegs g-mollkvartett. Här blev spelet nästan orkestralt, så starkt drev man på i de väldiga stegringarna. Ibland var det som om musiken lyfte en från kyrkbänkarna bara genom uttryckskraften.

Nu hoppas jag bara att Helsingborgs kammarmusikförening ser till att bjuda in dem så snart som möjligt, innan det är för sent.”